… sa Nicklas i ett mail, där han tyckte att det är roligt att jag ”är en 50-årig man som vill blogga om ett sånt här ämne”. Han avsåg naturligtvis män i min åldersklass som gillar att blogga, i synnerhet kring ämnet relationer. Men jag kunde inte låta bli att svara ”Mja… jag skulle snarare säga att det är vi medelålders och äldre män som representerar just de där gamla ekarna som står stadigt med rötterna väl förankrade i våndornas, erfarenheternas och positivismens mylla”.
Fast det kan jag ju inte heller rättmätigt hävda, annat än med ett mått av ironi och självdistans. För även vi äldre gör ju misstag om vartannat, trasslar in oss i fadäser och kan falla hårt. Vi är permanenta lärjungar uti tillvarons och existensens outsinliga läroverk, precis som vilken åldersgrupp som helst. Man lär sig alltid något nytt, i små eller stora mått, i stort sett varje dag.
Även om jag snart blir femtio så känner jag mig oftast som tjugo. Men för all del… jag får nog erkänna att när jag är sen och måste rusa till bussen – och det händer inte så sällan – så blir åldersbalansen återställd, eftersom jag då snabbt brukar komma till insikten att jag är nästan femtio igen.
Hur som helst. Jag är en glad, trevlig och social man i sina bästa år. Det låter för all del klyschigt, för det öppnar ju även upp för att det någonstans i gårdagen har funnits de sämsta åren och så har man i en djupare mening målat in sig i ett hörn och måste måla sig ut igen. Och det har jag för avsikt att göra! Jag börjar här i hörnet… Det blir ibland längre inlägg, ibland kortare… Här blir det initialt längre.
Jag kommer att dela med mig av i huvudsak mina egna erfarenheter, men också sådant jag tagit och tar till mig av andras. Jag är sexbarnspappa och lyckligt gift för andra gången sedan femton år. Frugan och jag har tre barn tillsammans och vi har två respektive ett barn sedan tidigare. De tre äldsta är vuxna och jag ska snart få komma i åtnjutande av lyckan att få adoptera och bli pappa på riktigt åt min 22-åriga styvdotter.
Så varför i hela helsefyr bloggar en lyckligt gift man på ”skilda.se”? Ja, för det första så handlar ju sajten om relationer. För det andra så har jag dubbla personliga erfarenheter från skilsmässor. Dels som sexårigt skilsmässobarn, med allt vad känslor och tankar kring vad det innebär. Dels som tidigare gift och skild. Det senare ämnet kommer jag att ta upp en del framöver, för det handlar om något som enligt mig är viktigt; att erkänna sina misstag och att erkänna när man själv har varit den bidragande orsaken till uppbrottet. Det kommer, kort sagt, att bli bikt för mig såväl som lärdom för andra.
Förresten… har ni någon gång fått frågan ”Om du finge ångra och göra saker ogjorda i ditt liv, skulle du göra det?”? Det har jag fått, i alla fall ett några gånger. Jag svarar varje gång tveklös ”Nä, såklart inte!”. Varför? Det är enkelt! Om jag gjorde mina misstag och tunga upplevelser ogjorda så skulle jag ju helt plötsligt vara helt oerfaren. Jag skulle inte ha lärt mig något alls, ingenting. Jag skulle ju börja göra om alla misstag igen!
Så enkelt kan man väl säga att varje erfarenhet är bra och positiv för den egna utvecklingen.
Här har vi ett tillfälle där jag kanske målar in mig i ett hörn igen, i synnerhet för den som läser detta och just nu ligger i skilsmässa och som får jäkligt svårt att förena sig med den positivismen. Jag menar inte att man ska känna ”Tjoho, jag ska skiljas, fy fan vad erfaren jag är!”, utan snarare att man senare kommer till insikt om vad man lärt sig, vilka misstag man gjort osv.
Jag kommer även att ta upp andra saker. Sådant som jag tycker om att prata om. Reflektioner. Händelser. Vardagligt små likaväl som stora. Eller sådant som NI önskar att jag tar upp. Jag tror mig ha ett bra lyssnande öra. Se mig som en kompis. Skit i min ålder. Ålder är inte så viktigt i vänskap och diskussioner. Respekt är viktigare. Det kan vi utgå ifrån. Respekt.
Vi ses!
/Åke
Kommenterat på Skilda.nu